I Fäders Spår, för Framtids Segrar
När jag åkte in under den portalen kändes det.... overkligt. Jag hade åkt vasaloppet, och jag hade överlevt. Jag kunde inte egentligen förstå det, jag kände mig inte som jag hade tänkt mig. Jag var trött, visst var jag det. Ofattbart, otroligt, enormt trött, på gränsen till totalt utmattad, men ändå, jag hade inte kramp någonstans och jag föll inte ihop i en hög. Jag kunde faktiskt gå ganska obehindrat. Den slutsats jag (ca 10s efter målgång) drog med ledning av dessa saker var: Jag borde ha åkt fortare. Men saken är den, jag kunde inte åka fortare. Detta berodde på lite olika saker :
1. Spåren var obefintliga och på slutet var även glidet obefintligt2. Det låg folk i spåret framför mig.
3. Att gå ut ur spåret och köra om hade krävt en enorm kraftansträngning
4. Jag var var så pass trött att jag inte orkade göra den acceleration som hade krävts för att köra om.
5. Jag hade noll fäste.
6. Hade jag ökat frekvensen i stakningen hade jag fått kramp.
7. Kramp var något jag ville undvika eftersom jag inte tycker att det är ett idealtillstånd när man ska åka skidor.
Trots att jag är lite missnöjd med min tid kvarstår det faktum att: jag har åkt vasaloppet och det är jag grymt nöjd över!
Fredag morgon åkte vi ner till Mora, en resa på drygt 12 timmar, jag hade inte alltför långtråkigt eftersom Kristina var med. Vem kan ha tråkigt när hon är med?
Lördag ägnades mest åt tre saker :
1. Äta
2. Dricka
3. Valla
Jag åt grymt mycket till frukost, jag hade kunnat klara mig ända till kvällen på den frukost jag åt. Ett par timmar senare (fortfarande proppmätt) äter vi lunch. Inte så otippat så har jag inte hunnit bli hungrig tills det är dags för middag.
Vallningen var det stora dilemmat. VAD skulle man sätta på skidorna? Det gavs många olika bud, väderleken verkade vara omöjlig att förutspå. ( det visade sig sen att det fäste jag vallat var helt åt fanders fel men men...) Glidet vållade inte några större bekymmer, enda dilemmat var vilket pulver man skulle lägga på.
Vi är redo för pulvervallning!
Glidet var underbart i början, när spåren sedan mer började se ut som sjöar än skidspår så blev det aningens sämre.
En liten sammanfattning då:
Jag träffade en massa roliga, trevliga människor.
Jag har aldrig varit så mätt.
Jag var förjävligt trött efteråt.
Ett av de ställen som jag har mest ont i är min lillfingernagel.
Jag hade fruktansvärt skoj.
Jag har åkt Vasaloppet!
Det stora fråga som nu kvarstår är : Ska man åka nästa år?
//Johanna
En liten sammanfattning då:
Jag träffade en massa roliga, trevliga människor.
Jag har aldrig varit så mätt.
Jag var förjävligt trött efteråt.
Ett av de ställen som jag har mest ont i är min lillfingernagel.
Jag hade fruktansvärt skoj.
Jag har åkt Vasaloppet!
Det stora fråga som nu kvarstår är : Ska man åka nästa år?
//Johanna
Kommentarer
Postat av: Paulina den allsmäktige
"2. Det låg folk i spåret framför mig. "
Det låter som att de ligger på spåret ;D
Postat av: Johanna
>> Paulina (den allsmäktige??)
det gjorde de också, folk föll som käglor i nerförsbackarna och på slutet föll de ihop av utmattning ;P
Trackback
