Det bara bubblar...
Gaaahh, gngngng, iiiiiiii, aaaaaaaaaaahhh,
RASTLÖS!
Så här är det varje gång! Alltid! Oundviktigt, ofrånkomligt.
Jag är någonstans, har jättekul, kommer hem, allt är som vanligt trist och jag håller på att döööööööööööööööö av uttråkning och rastlöshet! I hela mig bubblar det av roliga saker som jag varit med om, personer jag har träffat, komentarer som har fällts, som jag vill berätta. Men jag vet ju att vissa saker kan man inte berätta om, vissa saker måste man bara uppleva! Som hur det känns när man just har tränat 2,5 h och om några timmar ska träna 3 timmar till! Eller hur det känns att äta potatis till lunch VARJE DAG! (fruktansvärt, I can tell! )
Som vanligt är jag dålig på att ha med kameran. (eller egentligen inte, jag har alltid med den, jag tar bara aldrig kort) MEN när jag vaknar en morgon så bara MÅSTE kameran fram!
UNDERBART! Den låg kvar nästan hela dagen, och på kvällen snöade det mera och nästa dag också! Stora fina, mjuka snöflingor! När vi gick stavgång i slalombacken var det nästan snöstorm!
GLÄDJE i sin renaste form!
Mera bilder! Mera glädje! För jag älskar att åka skidor!
Har säkert fler bilder senare i veckan, få se om de kommer fram...
Men inga bilder i världen kan ju visa hur kul vi hade det när alla satt i våran stuga och spelade Maffia, eller hur trötta vi var på torsdag efter lunch eller hur LESS vi var på potatis. Eller förvånignen i mitt ansikte när jag ser en ytterst välbekant person i tunneln.
Sista dagen, sista passet, det känns ganska bra i kroppen med tanke på omständigheterna. En hel hög med Halti -sponsrade åkare är i tunneln, jag håller som vanligt på att dö av avundsjuka över deras (århundradets snyggaste) dressar, mössor, jackor o.s.v. En misstanke dyker upp i min hjärna, och den blir starkare när jag ser någon som jag tycker stämmer mycket väl överens med den misstanken. Jag kan inte släppa att jag faktiskt kände igen en av de där åkarna. Ca 1,5 timmar senare bekräftas min misstanke när jag hör en röst bakom mig.
Joakim Lehto vilken liten tomte han är! ( tomte är ett nytt uttryck som jag börjat använda och bör tolkas som att personen i fråga är lik en liten hustomte som är lite lustig och, eller har knasiga saker för sig, eller bara allmänt är tokig). Jag visste att han skulle på läger men inte att han skulle till Vuokatti. Inte ett ord om att han skulle till samma ställe, samma vecka som jag!
Nåja, en liten överaskning bara, ( jag misstänker starkt att de var där redan på torsdag, då var jag däremot inte vid fult medvetande i slutet av träningspasset.) Hoppas att han kan fixa en mössa åt mig! VILL HA!!
Snackade med några andra finnar om det här med mössa, frågade om jag kunde få en mösssa eller kunde sno en av någon. Men nej, de hade inte ens en sådan mössa. Synd!
aja, nu får det vara nog! Hoppas att ni har haft det bra ni med!
// Yo
Ps. Jag kan faktiskt stava till ->större<- Jag stavade lite fel i förra inlägget.
RASTLÖS!
Så här är det varje gång! Alltid! Oundviktigt, ofrånkomligt.
Jag är någonstans, har jättekul, kommer hem, allt är som vanligt trist och jag håller på att döööööööööööööööö av uttråkning och rastlöshet! I hela mig bubblar det av roliga saker som jag varit med om, personer jag har träffat, komentarer som har fällts, som jag vill berätta. Men jag vet ju att vissa saker kan man inte berätta om, vissa saker måste man bara uppleva! Som hur det känns när man just har tränat 2,5 h och om några timmar ska träna 3 timmar till! Eller hur det känns att äta potatis till lunch VARJE DAG! (fruktansvärt, I can tell! )
Som vanligt är jag dålig på att ha med kameran. (eller egentligen inte, jag har alltid med den, jag tar bara aldrig kort) MEN när jag vaknar en morgon så bara MÅSTE kameran fram!
SNÖ!
(barnsliga som vi är så är snökastandet redan i full gång!)
snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö UNDERBART! Den låg kvar nästan hela dagen, och på kvällen snöade det mera och nästa dag också! Stora fina, mjuka snöflingor! När vi gick stavgång i slalombacken var det nästan snöstorm!
GLÄDJE i sin renaste form!
Mera bilder! Mera glädje! För jag älskar att åka skidor!
Har säkert fler bilder senare i veckan, få se om de kommer fram...
Sista dagen, sista passet, det känns ganska bra i kroppen med tanke på omständigheterna. En hel hög med Halti -sponsrade åkare är i tunneln, jag håller som vanligt på att dö av avundsjuka över deras (århundradets snyggaste) dressar, mössor, jackor o.s.v. En misstanke dyker upp i min hjärna, och den blir starkare när jag ser någon som jag tycker stämmer mycket väl överens med den misstanken. Jag kan inte släppa att jag faktiskt kände igen en av de där åkarna. Ca 1,5 timmar senare bekräftas min misstanke när jag hör en röst bakom mig.
Joakim Lehto vilken liten tomte han är! ( tomte är ett nytt uttryck som jag börjat använda och bör tolkas som att personen i fråga är lik en liten hustomte som är lite lustig och, eller har knasiga saker för sig, eller bara allmänt är tokig). Jag visste att han skulle på läger men inte att han skulle till Vuokatti. Inte ett ord om att han skulle till samma ställe, samma vecka som jag!
Nåja, en liten överaskning bara, ( jag misstänker starkt att de var där redan på torsdag, då var jag däremot inte vid fult medvetande i slutet av träningspasset.) Hoppas att han kan fixa en mössa åt mig! VILL HA!!
Snackade med några andra finnar om det här med mössa, frågade om jag kunde få en mösssa eller kunde sno en av någon. Men nej, de hade inte ens en sådan mössa. Synd!
aja, nu får det vara nog! Hoppas att ni har haft det bra ni med!
// Yo
Ps. Jag kan faktiskt stava till ->större<- Jag stavade lite fel i förra inlägget.
Kommentarer
Postat av: Paulina
VILKEN TOMTE! OMG! hahahha!
Postat av: Nordie
Glädje i snöstormen, ooh ja. :)
Trött på torsdag efter lunch? Det var no bara du, din tomte ^^
Postat av: Nordie
För övrigt, vadå barnsligt med snökastning hur menar du då?
Trackback
