Vardagshjältar
Jag läste i tidningen, (hmm.. var det förra veckan?), om en gammal man som fått sin moppe uppbränd. Hur det gick till har jag ingen aning om, för om min ögning av tidningen gjorde att jag fått veta detta, så har det nu flugit mig ur minnet. Man fick se mannen med sin förstörda moppe på bild, och han var så ledsen och grät, han hade använt moppen till att ta sig runt i samhället , och ut i skogarna för att blocka bär och nu skulle han sitta fast i sitt hem.
En vecka senare, nämligen igår, läste jag om en annan person som nästan grät; vår Hjälte. Med tårar i ögonen läste han i tidningen om den stackars gamle mannen, och han erinrade sig att han hade en likadan gammal moppe stående i garaget, inte använd på många år. Med nytt mod i hjärtat drog Hjälten sålunda fram sin moppe och slängde den på en buss. Med länstrafikens hjälp kunde den gamle mannens son hämta moppen på busstationen.
Och om gubben blev glad! Med risk för tårar återigen, tog han en provtur på sin nya moppe och fann att den var; perfekt!
Det glädjer mig storligen att det finns dessa vardagshjältar, som kan skicka en moppe till en gamal man, utan att käva varken betalning el. tack. Givetvis fick han ändå tacksägelser och lovord av såväl den gamle mannen, hans son och en hel del utomstående som läst i tidningen om hans bravad (precis som jag).
Denne Hjälte drog minst sagt sitt strå till stacken, och startade en våg av godhet som mycket väl behövs i värden nu för tiden. Så låt oss alla ta fram lite mer vänlighet och oegoism! FÖR ETT GODARE SVERIGE!!!
Fast jag måste erkänna att hur snäll jag än skulle vilja vara, så skulle jag nog ha svårt att skicka en moppe till någon, man är ju lite girig ändå... Pengar är tyvärr alltför viktigt nowadays, och en moppe kostar ganska mycket (från mitt perspektiv ett iaf.)
Men verkligen en glädjande händelse, som många kan lära av! Ta detta med er i framtiden.
// Inte så god som jag skulle vilja vara.
(undrar btw hur många som har skrivit om det här? Jag är en i mängden, det kan jag slå vad om.)
En vecka senare, nämligen igår, läste jag om en annan person som nästan grät; vår Hjälte. Med tårar i ögonen läste han i tidningen om den stackars gamle mannen, och han erinrade sig att han hade en likadan gammal moppe stående i garaget, inte använd på många år. Med nytt mod i hjärtat drog Hjälten sålunda fram sin moppe och slängde den på en buss. Med länstrafikens hjälp kunde den gamle mannens son hämta moppen på busstationen.
Och om gubben blev glad! Med risk för tårar återigen, tog han en provtur på sin nya moppe och fann att den var; perfekt!
Det glädjer mig storligen att det finns dessa vardagshjältar, som kan skicka en moppe till en gamal man, utan att käva varken betalning el. tack. Givetvis fick han ändå tacksägelser och lovord av såväl den gamle mannen, hans son och en hel del utomstående som läst i tidningen om hans bravad (precis som jag).
Denne Hjälte drog minst sagt sitt strå till stacken, och startade en våg av godhet som mycket väl behövs i värden nu för tiden. Så låt oss alla ta fram lite mer vänlighet och oegoism! FÖR ETT GODARE SVERIGE!!!
Fast jag måste erkänna att hur snäll jag än skulle vilja vara, så skulle jag nog ha svårt att skicka en moppe till någon, man är ju lite girig ändå... Pengar är tyvärr alltför viktigt nowadays, och en moppe kostar ganska mycket (från mitt perspektiv ett iaf.)
Men verkligen en glädjande händelse, som många kan lära av! Ta detta med er i framtiden.
// Inte så god som jag skulle vilja vara.
(undrar btw hur många som har skrivit om det här? Jag är en i mängden, det kan jag slå vad om.)
Kommentarer
Trackback
