Mentalt prövande.
Hela dagen idag har jag gått och våndats, skruvat på mig av olust, bävat inför det jag måste göra. Jag måste träna idag! Åh, vilken plåga, att veta att man måste ge sig ut i det hemska vädret. ""Jag som har varit sjuk " tänker jag, "Jag måste nog vila en dag till". Fast det var just det... har varit, jag kan inte påstså att jag är så sjuk längre. Åjo, visst är jag krasslig och snorig, men det är knappast så mycket att det rättfärdigar smitning från träning, nej nej. Så hela tiden medans jag låg i sängen och läste, och även när jag låg på soffan och läste har jag i mitt bakhuvud vetat vad jag måste göra och det har inte lämmnat mig nån ro.
Jag planerade att jag skulle ta mig ut efter lunch, men det blev inte av. Jag var ju ensam hemma, det var nog bäst att vänta tills de andra kom hem, DÅ kunde jag ge mig ut. "Nämen oj, det var ju alldeles för längesen jag åt" märker jag när de andra kommer hem. HA som om jag inte vetat att det skulle bli så.... Jag vet ju mycket väl när de slutar jobba, jag flinar åt min egen listighet...Jag lyckades med att lura mig själv där ett tag. Men efter middagen har jag inte längre något val. Ska jag ut och springa så är det nu! Jag MÅSTE ju vara hemma till kl. 20.00 för då börjar ju Robin Hood! Det kan jag inte missa.
Mamma och pappa ger mig inget vidare stöd där jag går runt i köket och sliter mitt hår. Jag viiiiiiil iiiiiiiinte!!! Då kläcker min käre far ur sig: "men Varför måste du ut och springa?"
TACK , verkligen tack! Det gjorde det hela mycket bättre! (<-- Ironi!) DÄRFÖR, därför att jag måste! Jag har tusen olika skäl att fara ut och springa. Tiden rann iväg för mig, jag måste ta mig i kragen! NU. Jag gör det stora misstaget att titta ut genom fönstret.... Det regnar, det är grått, det ser för jävligt ut.
OK, jag kan tricket, jag har kört det så många gånger förut. Det gäller att byta om, sen finns det ingen återvändo. Därför drar jag ett djupt andetag, rabblar alla mina skäl till att träna, hämtar träningskläderna och byter om. Phew, vilken lättnad, nu måste jag bara skynda mig så att jag hinner hem till tv:n.
Naturligt vis så var det riktigt skönt att träna, så är det varje gång! Ju jobbigare det känns innan dessto bättre känns det sen! Skulle gärna ha satt in en bild här på mig när jag kom hem lycklig och genomblöt. :D
För övrigt så är jag riktigt upprörd över mitt schema som jag fått se! Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om det här i bloggen, men jag avstår. Jag skulle nog inte klara av att skriva ett sådant inlägg utan att förolämpa personer som inte bör förolämpas. (speciellt inte om man går på gymnasiet!) MEN jag kan ge ett litet smakprovpå varför jag är så upprörd!
Ingen som går natur, tredje året har möjlighet att läsa Engelska C! Det är nämligen lagt så att det krockar med Matte och Biologi, båda obligatoriska ämnen för naturvetare! Det är absurt, så sjukt, så löjleväckande idiotiskt att jag knappt kan tro det!
Jag kan inte heller läsa finska och jag måste välja mellan antingen Idrott och Hälsa B eller Kör. Sjuuuukt! aldrig att jag accpeterar det! Ha jag tycker nästan synd om dem.. Jag har ju inte ens meddelat dem ännnu att jag tänker läsa spanska också! Gissa om de kommer att gå i taket!
Men här sitter jag och gnäller om mina små pluttiga problem, hörde på nyheterna att i Moldavien (var det moldavien? jag har ingen aning faktiskt, men iaf ett fattigt land!) så har de en läkare på 50 000 invånare. 50 000 personer ska samsas om EN läkare, sjukt! (muha tänk att jag kan få till en sån ordvits i så allvarliga situatoner)
Det bättrade inte precis på mitt humör, vänta bara tills jag bryter lös i världen, då ska det bli andra bullar!
// J
Jag planerade att jag skulle ta mig ut efter lunch, men det blev inte av. Jag var ju ensam hemma, det var nog bäst att vänta tills de andra kom hem, DÅ kunde jag ge mig ut. "Nämen oj, det var ju alldeles för längesen jag åt" märker jag när de andra kommer hem. HA som om jag inte vetat att det skulle bli så.... Jag vet ju mycket väl när de slutar jobba, jag flinar åt min egen listighet...Jag lyckades med att lura mig själv där ett tag. Men efter middagen har jag inte längre något val. Ska jag ut och springa så är det nu! Jag MÅSTE ju vara hemma till kl. 20.00 för då börjar ju Robin Hood! Det kan jag inte missa.
Mamma och pappa ger mig inget vidare stöd där jag går runt i köket och sliter mitt hår. Jag viiiiiiil iiiiiiiinte!!! Då kläcker min käre far ur sig: "men Varför måste du ut och springa?"
TACK , verkligen tack! Det gjorde det hela mycket bättre! (<-- Ironi!) DÄRFÖR, därför att jag måste! Jag har tusen olika skäl att fara ut och springa. Tiden rann iväg för mig, jag måste ta mig i kragen! NU. Jag gör det stora misstaget att titta ut genom fönstret.... Det regnar, det är grått, det ser för jävligt ut.
OK, jag kan tricket, jag har kört det så många gånger förut. Det gäller att byta om, sen finns det ingen återvändo. Därför drar jag ett djupt andetag, rabblar alla mina skäl till att träna, hämtar träningskläderna och byter om. Phew, vilken lättnad, nu måste jag bara skynda mig så att jag hinner hem till tv:n.
Naturligt vis så var det riktigt skönt att träna, så är det varje gång! Ju jobbigare det känns innan dessto bättre känns det sen! Skulle gärna ha satt in en bild här på mig när jag kom hem lycklig och genomblöt. :D
För övrigt så är jag riktigt upprörd över mitt schema som jag fått se! Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om det här i bloggen, men jag avstår. Jag skulle nog inte klara av att skriva ett sådant inlägg utan att förolämpa personer som inte bör förolämpas. (speciellt inte om man går på gymnasiet!) MEN jag kan ge ett litet smakprovpå varför jag är så upprörd!
Ingen som går natur, tredje året har möjlighet att läsa Engelska C! Det är nämligen lagt så att det krockar med Matte och Biologi, båda obligatoriska ämnen för naturvetare! Det är absurt, så sjukt, så löjleväckande idiotiskt att jag knappt kan tro det!
Jag kan inte heller läsa finska och jag måste välja mellan antingen Idrott och Hälsa B eller Kör. Sjuuuukt! aldrig att jag accpeterar det! Ha jag tycker nästan synd om dem.. Jag har ju inte ens meddelat dem ännnu att jag tänker läsa spanska också! Gissa om de kommer att gå i taket!
Men här sitter jag och gnäller om mina små pluttiga problem, hörde på nyheterna att i Moldavien (var det moldavien? jag har ingen aning faktiskt, men iaf ett fattigt land!) så har de en läkare på 50 000 invånare. 50 000 personer ska samsas om EN läkare, sjukt! (muha tänk att jag kan få till en sån ordvits i så allvarliga situatoner)
Det bättrade inte precis på mitt humör, vänta bara tills jag bryter lös i världen, då ska det bli andra bullar!
// J
Kommentarer
Trackback
